Rogvolod was first chronicled prince of Principality of Polatsk .
 In the Russian Primary Chronicle, he is known as ??????????,
 probably a slavicized version of the Old Norse name Ragnvald....  became prince of Polatsk.  (?)

 

 

Viken (English: the bay) is a historical district surrounding the Oslofjord in southeastern Norway.
The cultural hub is centred in Oslo, but the capital of the region was formerly at Borre.

Vingulmark is the old name for the area which today makes up the counties of Østfold and Akershus,
and includes the site of Norway's capital, Oslo.
According to medieval kings' sagas, it was a Viking Age petty kingdom .

Ranrike (Old Norse Ránríki) was the old name for a part of Viken,
corresponding to the northern half of the modern Swedish province of Bohuslän
 (roughly the physical Álfheim of Scandinavian mythology).

Olaf Haraldsson (d. 934) was son of Harald Fairhair of Norway.
He was made king of Vingulmark by his father and then later inherited Vestfold
after his brother Bjørn Farmann had been killed by their half-brother Eirik Bloodaxe.

 Ranrike (Old Norse Ránríki) was the old name for a part of Viken,
corresponding to southeast Norway (Oslofjord area) and the northern half of the modern Swedish province of Bohuslän
(roughly  phyical Álfheim of Scandinavian mythology).
 It is sometimes said to have derived its name from the goddess of the sea, Rán.
When folklore and culture is concerned the usage has been revived to refer to northern Bohuslän.
 

---

Olaf I Tryggvason (968-1000) was a Viking warrior, who acquired wealth and fame by his raids in Britain
and strove to bring national leadership and Christianity to pagan, politically divided tenth-century Norway.

To appreciate King Olaf Tryggvason's role in Norwegian history, it is helpful to provide a brief picture of his time, place, and position.
Prior to the tenth century, although most of Western Europe had been Christian for centuries,
Norway remained a pagan bastion of politically divided small kingdoms.
The warriors of the North, untouched by ecclesiastical and cultural influences,
 harassed continental Europe from the eighth century on and were considered a major threat to the well-being of their southern neighbors.
The ultimate involvement of Norway in the Christian network was due largely to the efforts of an energetic young king, Olaf Tryggvason.
His policy of political consolidation and Christianization in Norway-
-a process which occurred at roughly the same time in Denmark and Sweden-
-helped to bring about the waning of the viking ("pirate") problem that had plagued Europe for many years.

 

Tales from Viking Times

 

Kung Gudröd seglade segelleden österut till Viken och sedan sände han bud till kung Tryggve
att denne skulle komma honom till mötes och att de båda skulle fara i österled och härja över sommaren.
Kung Tryggve for honom till mötes med en skuta. De möttes väster om Sotenäs vid Vägga.
Men när de gick till rådsmötet sprang Gudröds män fram och dödade kung Tryggve och tolv män med honom.
Han ligger där som nu heter Tryggverör.(ur Snorre Sturlassons Nordiska kungasagor)

Tryggve Olavsson blev kung över Ranrike (Bohuslän) på 900-talet e.Kr.
efter att hans far, Olav Haraldsson, hade dödats av sin bror, Erik Blodyx.
Tryggve sägs ha varit större och starkare än någon annan.
Han var ofta på vikingafärd och härjade både på Irland och i Skottland.
Tryggve var i ständig fejd med Erik Blodyx två söner.
När de i sin tur blev ovänner med varandra tänkte han utnyttja detta genom att slå sig ihop med den ene brodern, Gudröd.
Men det gick alltså inte riktigt som Tryggve tänkt sig.

På Tryggö utanför Väjern finns ett stort röse som går under namnet kung Trygges grav.
Graven bedöms vara från äldre bronsålder.
När Tryggve mördades hade graven alltså redan funnits i drygt två tusen år.
Därför har forskarna inte trott på att detta är Tryggves grav.
Det var först när ett hemligt fynd plockades fram ur gömmorna som man fick börja tänka om.

Det var år 1956 som Karl-Villy Jonson, föreståndare för Vikarvets museum i Lysekil, kontaktades av en avlägsen släkting.
Hon ville överlämna en släktklenod. En spjutspets i järn från vikingatiden, som hade hittats av hennes svärfar Karl.
Som pojke hade han hört historierna om kung Tryggves grav och om hur folk i trakten hade letat skatter i graven,
trots att detta inte var tillåtet.

När Karl blev lite äldre rodde han tillsammans med tre andra ynglingar ut till ön.
De gick upp till röset som var söndergrävt vid tidigare plundringar.
 I mitten av röset syntes en täckt stenkista. De lyfte bort täckhällen, men kistan var tom.
De andra klättrade besvikna ner igen men Karl dröjde sig kvar.
Han tittade in bland stenarna och fick syn på ett rostigt föremål vid sidan av kistan.
Han tog tag i det och fick fram en spjutspets av järn.
Utan att säga ett ord till de andra släppte han kvickt ner spetsen i stövelskaftet och drog byxbenet över stöveln.
Det var ju han som hittat "skatten" och han var rädd för att de andra skulle prata bredvid mun. Han ville inte att historien skulle nå länsmans öron.
Detta hände runt år 1870.

I hela sitt liv behöll Karl hemligheten för sig själv men mot slutet bestämde han sig för att berätta historien om kung Tryggves spjut för sin son.
I förtroende och mot tystnadslöfte berättade han om hur det gick till när han hittade spjutspetsen.
Först på 1970-talet plockades den fram ur gömmorna och ställdes ut på Vikarvets museum.
Graven på Tryggö är ett röse från äldre bronsålder, cirka 1800-1100 f. Kr.
Tryggves död beräknas till omkring 963 e.Kr.
Röset var tidigare mycket skadat av gravplundrare men det restaurerades på 1920-talet.

Fyndet av den vikingatida spjutspetsen gör att det finns en möjlighet att Tryggve-traditionen faktiskt är sann.
Den visar att en begravning troligen skett i röset på Tryggö under vikingatid.
Att återanvända äldre gravar var en utbredd sed.
Det finns många exempel på att stora monumentala gravar har använts för flera begravningar under lång tid.

Snorre Sturlasson levde cirka 1178-1241.
Han var en isländsk hövding, historiker, författare och skald. I början av 1200-talet skrev han ner de nordiska kungasagorna,
som är bland våra äldsta historiska dokument.

Texten i broschyren om Kung Tryggves grav bygger på en ännu opublicerad artikel av arkeolog Kristina Bengtsson på Göteborgs universitet.

 

 TRYGGÖ
KUNG TRYGGVES RÖSE

Flaggan till höger i bild står på Hammarudden [ N Vassholmen ].
Här (NW VÄJERN) går den inre farleden mellan Sotekanalen och Hasselösund,
fvb Kungshamn & Smögen

 

 

Ur Heimskringla, Olav Tryggvason kapitel 1:

"Astrid hette den kvinna som konung Tryggve Olavsson hade haft till hustru; hon var dotter till Erik »bjodaskalle»¹,
en mäktig man, som bodde på Oprostader.
 Efter Tryggves fall flydde Astrid och for i hemlighet bort med det lösöre som hon kunde taga med sig.
Med henne följde hennes fosterfader, en man vid namn Thorolv lusskägg; han lämnade henne aldrig,
 men hennes övriga förtrogna foro omkring för att efterspana, vad som spordes om hennes fiender eller var de drogo fram.

Astrid gick havande med ett barn till konung Tryggve.
Hon lät föra sig ut i en sjö och gömde sig där på en holme jämte några få män.
Där födde hon ett barn; det var en gosse. Då han blev vattenöst, fick han namnet Olav efter sin farfader.
På detta ställe höll hon sig dold under sommaren, men då nätterna började att bliva mörka,
dagarna korta och vädret kallt, begav Astrid sig på färd;
Thorolv och några få andra män följde henne. De foro genom bebyggda trakter endast om nätterna,
då de kunde hålla sig dolda, och träffade inga människor.
 En dag kommo de mot kvällen fram till Astrids fader, Erik på Oprostader. De höllo sig dolda,
men Astrid sände bud till gården för att underrätta Erik.
Denne lät föra dem till ett litet avsides beläget hus och sätta fram bord åt dem med den bästa kost.
När Astrid och hennes följeslagare hade varit där en liten tid, foro hennes män därifrån,
men hon själv stannade kvar jämte två tjänarinnor,
hennes son Olav, Thorolv lusskägg och dennes sex år gamle son Thorgisl; de stannade där över vintern."

Hämtat från Heimskringla, Olav Tryggvason kapitel 1

 

 

---

 

Tryggveskär (Tryggöskär) ligger SV Tryggö.

Här har en gång funnits ett trankokeri
och därefter fanns här ett ställe som bl a sålde sprit till fartygen
som här innanför sökt lä för det dåliga vädret på Soten. 

 Efter "spritkrogen" bodde här i  flera årtionden eremiten Lorn på Tryggveskär.
Lorn hade tidigare ägt hela ön Tryggö men tröttnat på "civilisationen".

 

 

 

 

---

 

 

 

 

 

 Här står bl a följande att läsa:
Tryggve är ett mansnamn med nordiskt ursprung, bildat av adjektivet trygg med betydelsen 'trogen, trygg'.
Namnet är vanligare i Norge än i Sverige. Den 31 december 2005 hade 980 män i Sverige förnamnet Tryggve,
varav 345 hade det som tilltalsnamn.
År 2003 fick 8 pojkar namnet, varav 2 fick det som tilltalsnamn.

Tryggve används ibland som ett slanguttryck för en man som är trogen sin partner.
Namnsdag: 25 september (sedan 1993, dessförinnan 23 september)       

 

 

 

 

Tryggösund där man tar sig fram försiktigt med en eka eller mindre plastbåt.
Mindre framgångsrika försök har bl a provats med Gilberts Julle...

 

 

 

   

 

 

Källor: Some sources, e.g.
cornelius.tacitus.nu, arkeolog Kristina Bengtsson,
Absolute Astronomy, lokholm.se  & Wikipedia

Om emigranter och emigrantöden